hadde nog den roligaste dagen på hela mitt sommarlov igår, sov över med några vänner, vi var ett gäng för något år sen, och började glida ifrån varandra så de var grymt kul.

tänkte att om någon läste detta så skulle den iaf få veta hur jag värkligen är, ja vad ska jag börja med, ja så klrt, jag är en tjej medblont långt hår, blå ögon, jag går i fotboll och innebandy, och har en kille, eller ja, vad man nu ska kalla han, vi har inte träffats på hela sommarlovet eller skrivit, han disar mig totalt, så kommer nog snart att vara singel ingen, bättre de en att vara tillsamams med puckot som jag är nu. så min familj.. ja jag har två systrar en mindre och en större, så jag är alltså mittenbaret, milket suger, min äldre syster och jag stog väldigt nära varandra, hon hande en sjukdom, eller vad man nu ska kalla de, hon hadde alltså inga vänner alls, och jag fannsalltid där för henne, men nu så är de som om jag inte finns längre, jag var alltid där för henne när hon var ledsen, och nu när jag mår som skit, så är hon borta, hon är häldre med sin bästa vän, en att trösta mig, okej, hon kanske inte behöver göra de hela tiden, de försår jag, men hon ärbara med den där tjejen som jag jag inte fanns, trodde vi inte bara var systrar, trodde vi var bästa vänner också, med såklart hade jag fel, man kan tydligen inte lita på någon längre, inte ens min familj, min mamma och pappa bor fortfarande tillsammans, så vi är helt enkelt en stor lycklig famil. eller inte, känns som om dom sant kommer att skilja sig, våran familj, bara försvinner, som jag också gör.

film, tv serier är ungefär hur mitt liiv ser ut, finns inget annant jag orkar, jag vill inte gå upp ur sängen och varje dag på minnas vilken misslyckad tjej jag är, medan andra är helt perfekta, jag vet att men säger ett ingen är perfekt, men sanningen är att de finns perfekta mäniskor, och jag måste bara fatta att jag aldrig kommer bli en av dom, spelar ingen roll om man sminkar sig, plattar håret, för ingen kommer bry sig endå, jag är endå bara samma tjej som jag alltid har varit, den som häldre ser på film/läser en satt supa sig full.. även om de skulle vara ganska skönt för en natt, kanske hela livet, då slipper jag ju tänka.. 

OKEJ.

imorgon tror jag att de kommer bli den första bra dagen på hela sommarlovet, allt känns faktiskt helt okej, fotollen har börjat, och om en vecka åker jag till kusten, ska faktisk bli riktigt kul, eller ja, kanske lite dåligt eftersom att just nu känner jag inte ens för att le.. fattar inte varför saker ska behöva vara så kompliserade i livet, med killer, kompisar och familjen, eller så kanske de bara är jag som komliserar allt.. eller, jag kan ju inte sryra över hur mina färldrar är, dom vet inget om mig..

och de känns som att de är ilka bra att de är så. 

men nu ska jag inte fockusera på de utan på morondagen, de ska bli kul. 

mamma och pappa tycker tydligen jag är besat av datorn nu ockdå (fast jag är nog de)

så dom kommer ta ifrpn mig den och mobilden på kvällarna....!!!! åh jag gillar dom värkligen inte, dom tror att dom förstår vad jag gåt igenom men de gör dom inte, finns de någon där ute som känner samma sak? 

Lite trött på all bullshit nu

Den här bloggen, kommer förmodligen inte få värst många läsare, för jag är ju bara en vanlig tjej som mår dåligt. Men jag vet att de är fler som mår lika dåligt, och kan vara bra att någon vet vad man går igenom. Jag är en tjej som ska börja i 8:an alltså en sån där töntig 00:a som alla tycker. Men fine Tyck så, bryr mig inte att skit. För så långe jag vet att de inte är sant så kan de kvitta.